av Peter Elofsson
Drömmer mig bort för en stund.
Tankarna för mig till en sjö på
kalfjället.
Sitter vid strandkanten o väntar in de första ringarna på
vattnet.
Av vakande öring.
Solen bryter igenom molnen.
Temperaturen
stiger.
De första myggorna gör sitt antågande.
Hör ljungpiparens mjuka visslande sång som bryter tystnaden.
Vakande
fisk långt ute på sjön.
De kommer närmare o närmare stranden.
Lägger ut
flugan o väntar.
En väntan som mentalt pågått hela vintern.
Snart är tiden
inne.
Fisken hugger.
Höjer spöet.
Spöet arbetar mot fisken likt ett
finstämt instrument.
Hjärtat slår några extra slag.
Känner mig
upprymd.
Vill att tiden skall stå stilla.
Den vackra skapelsen kommer
närmare och närmare.
En skönhet av den ädlaste rang.
Guldskimrande
buk.
Så stark.
Så vacker.
Fjällets skönhet är på väg att ge
sig.
Synar håven.
Blir rädd och ger sig iväg i sin sista
rusning.
Kommer tillbaka och hamnar i håven.
Jag begrundar den vackra
öringen .
Känner vördnad och respekt.
Den får simma tillbaka till sitt
rätta element.
Jag lyfter på hatten och tackar ödmjukast för att jag fick
träffa dig.
Från töcknet vaknar jag upp.
Tillbaka till nuet och
inser.
Snart är det inte bara en dröm utan en verklighet!
På fjället o
vindarnas boning är jag strax åter.
På riktigt.
Om bara några dagar blir
drömmen verklighet.
